Förberedelser

Idag är det mindre än tre veckor kvar till avresa mot Treriksröset och samtliga transfers är bokade, så det är för sent för oss att backa ur nu! Felix har dessutom pimpat våra cyklar, det är Gps-hållare, kompasser och fler lampor än vad man möjligen kan tänkas behöva, och det kanske viktigaste; pakethållare och cykelväskor. Så våra tidigare rätt nakna cyklar är numera ordentligt utsmyckade.

Flygbiljetten ligger och väntar i mailboxen. Den 7 juli flyger vi till Kiruna och tar oss därifrån till Kilpisjärvi. Det blir en del taxi, för visst går det en del bussar men bara en om dagen och man verkar inte ha sett några möjliga, positiva synergieffekter av att synka de olika förbindelserna. Men vår plan är att vi kör en LPP på detta; Löses På Plats. Det känns som att LPP troligen kommer löpa lite som en röd tråd genom hela vår resa, men det återstår att se!

I förr-förra veckan genomförde vi vår första träningsrunda inför vårt stora äventyr. Det blev två mil på skånska slätten i gassande kvällssol, behagligt tempo, svag medvind och fantastiska vyer, och vi tänkte att det där var väl inte så fasligt jobbigt... Jag fick dessutom ta ett extra varv kring huset bara för att RunKeeper skulle slå över till just två mil, det kändes viktigt just då. Ja, och nu skall vi bara göra om det en 110 gånger ungefär, och risken är att någon av dessa gånger inte erbjuder sådana optimala förutsättningar. Men vi har faktiskt tänkt igenom vår resa väl-

Det finns, som jag kan se det, flera goda anledningar till att välja att cykla från norr till söder, varav de viktigaste troligen är de geografiska förutsättningarna. Att inte träna före, har även det sina klara fördelar. Beträffande vilken vägvi skall ta så har Felix monterat en kombinerad ringklocka/kompass på min cykel, så jag är inte så orolig.

• Treriksröset: +489 möh, Smygehuk: +0 möh dvs. det är nedförsbacke.
• Ju mer vi cyklar, desto närmare hem kommer vi, vilket såklart är motiverande.
• Träning finns det gott om rum för när man cyklar >200 mil, och man vill ju inte riskera att slita ut sig före skarpt läge.
• Kompassnålen mot S.

Nu när det närmar sig har dock frön till möjlig oro till viss del börjat gro hos oss, främst baserad på vår dagsfärska okunskap (denna är erfarenhetsbaserad och kommer såklart att bättras på längs vägen). I förra veckan kom min kollega Leif med en par kanske fundamentala, funktionsmässiga påståenden som fick mig att börja fundera på saker som jag aldrig funderat på tidigare. Däcken på cykeln exempelvis, håller de för 200 mil och hur stort är egentligen slitaget? Sedan har vi den alltid lika aktuella frågan om myggen i norrland. Hur mycket packning kan man ta med sig (eller enligt mig: hur mycket vill man släpa runt på?) och räcker det inte med granbarr och vatten som föda säger ni? Sedan är det andras uttryckta, och många gånger mycket väl beskrivna, oro för våra rumpor.

Felix och jag får fundera på allt detta senare. Om det finns tid.