Grupptryck

Vi höll emot länge och tänkte att alla andra överdrev, att det löser sig och troligen händer ingenting oförutsett under resan som vi inte klarar av att hantera. Idag föll vi dock för grupptrycket och har investerat i nya däck, slangar, pump, väl vadderade cykelbyxor och en stor tub hydrokortisonsalva. Känslan är inte av den tillfredsställande sorten; vår övertygelse om att vår första planering (av typen obefintlig) skulle vara fullt tillräcklig. Istället har vi låtit oss påverkas.

Men vi inser också att det kan finnas poänger i de argument som framförts under de senaste veckorna och att vi möjligen inte funderat igenom konsekvenserna av rädsla för att överplanera vår spontana sommarsemester. Och kanske är det just dessa finjusteringar som behövs för att ge resan det där lilla extra rullet, och minimera risken för att bli stående med punktering och brinnande skavsår i gumpen i mitten av Nowhere.
Jag ser att det även kan vara en billig livförsäkring för Felix och min relation.

I lite samma anda skall vi nu strax bege oss till Södra Sandby för att genomgå Kristinas intensivkurs i Stormköksgourmet. Hon har redan skrapat lite på ytan och gläntat på dörren till de oanade möjligheter ett stormkök kan erbjuda, och nu snackar vi mer avancerad matlagning än att värma en burk konserver över en öppen låga. Vi pratar om grytor som passar till det rödvin man valt att ta med sig på fjällvandringen till Kebnekaise. Med detta sagt så känner vi viss rädsla för att inte kunna leverera och leva upp till denna höga standard, men skall försöka hålla ett öppet sinne under dagens genomgång. Och Kristina har varit med förr; vi är lovade kaffe och kaka så vi är fogliga!

 

Det är tur att semestern har börjat för Felix och att hans favoritintresse kan appliceras på våra snart fulländade cyklar, för nu finns det en hel del som skall krängas av och på och pumpas och spännas och smörjas och fixas. Nästa steg får nog bli en packlista.

Countdown

Det börjar närmar sig avresa.
Knappa två veckor kvar i soffträsket hemma i lägenheten och sedan byter vi det mot träningsvärk, myggbett, kalla tältnätter och blöta kläder. Det känns ändå rätt härligt på nåt sätt! Kanske dags att börja fundera på att köpa ett tält.
 
I söndags bjöd vi in till spontangrillning och inte minst bjöd vi på oss själva. Förundrades över hur många skämt och beskrivningar våra vänner kunde ha om vår kommande resa, bravader och utmaningar ;-) får de rätt i hälften av vad de tror så vill jag knappt vara med om detta äventyr!
 
Platser på vägen vi bör besöka om vi cyklar förbi, alternativt får vi tänja lite på resrutten kanske?

• Köping för att grilla egenfångad fisk hos Marianne och hennes far; det är lite av en sommartradition!
• Sunne efter inbjudan från Mats; vore omväxlande att byta tältet mot en natt i kåtan?
• Jönköping för att hänga med Adam en kväll; för efter 10 timmar på jobbet och 4 timmar på fritiden, 4 dagar i veckan i 16 månader, så kanske man börjar sakna honom?

Vi får nog ta en kik på hur Sverige ser ut snart. Med mitt lokalsinne och utpräglade geografiska finkänsla skall vi vara glada om det öht är söderut vi cyklar.

Förberedelser

Idag är det mindre än tre veckor kvar till avresa mot Treriksröset och samtliga transfers är bokade, så det är för sent för oss att backa ur nu! Felix har dessutom pimpat våra cyklar, det är Gps-hållare, kompasser och fler lampor än vad man möjligen kan tänkas behöva, och det kanske viktigaste; pakethållare och cykelväskor. Så våra tidigare rätt nakna cyklar är numera ordentligt utsmyckade.

Flygbiljetten ligger och väntar i mailboxen. Den 7 juli flyger vi till Kiruna och tar oss därifrån till Kilpisjärvi. Det blir en del taxi, för visst går det en del bussar men bara en om dagen och man verkar inte ha sett några möjliga, positiva synergieffekter av att synka de olika förbindelserna. Men vår plan är att vi kör en LPP på detta; Löses På Plats. Det känns som att LPP troligen kommer löpa lite som en röd tråd genom hela vår resa, men det återstår att se!

I förr-förra veckan genomförde vi vår första träningsrunda inför vårt stora äventyr. Det blev två mil på skånska slätten i gassande kvällssol, behagligt tempo, svag medvind och fantastiska vyer, och vi tänkte att det där var väl inte så fasligt jobbigt... Jag fick dessutom ta ett extra varv kring huset bara för att RunKeeper skulle slå över till just två mil, det kändes viktigt just då. Ja, och nu skall vi bara göra om det en 110 gånger ungefär, och risken är att någon av dessa gånger inte erbjuder sådana optimala förutsättningar. Men vi har faktiskt tänkt igenom vår resa väl-

Det finns, som jag kan se det, flera goda anledningar till att välja att cykla från norr till söder, varav de viktigaste troligen är de geografiska förutsättningarna. Att inte träna före, har även det sina klara fördelar. Beträffande vilken vägvi skall ta så har Felix monterat en kombinerad ringklocka/kompass på min cykel, så jag är inte så orolig.

• Treriksröset: +489 möh, Smygehuk: +0 möh dvs. det är nedförsbacke.
• Ju mer vi cyklar, desto närmare hem kommer vi, vilket såklart är motiverande.
• Träning finns det gott om rum för när man cyklar >200 mil, och man vill ju inte riskera att slita ut sig före skarpt läge.
• Kompassnålen mot S.

Nu när det närmar sig har dock frön till möjlig oro till viss del börjat gro hos oss, främst baserad på vår dagsfärska okunskap (denna är erfarenhetsbaserad och kommer såklart att bättras på längs vägen). I förra veckan kom min kollega Leif med en par kanske fundamentala, funktionsmässiga påståenden som fick mig att börja fundera på saker som jag aldrig funderat på tidigare. Däcken på cykeln exempelvis, håller de för 200 mil och hur stort är egentligen slitaget? Sedan har vi den alltid lika aktuella frågan om myggen i norrland. Hur mycket packning kan man ta med sig (eller enligt mig: hur mycket vill man släpa runt på?) och räcker det inte med granbarr och vatten som föda säger ni? Sedan är det andras uttryckta, och många gånger mycket väl beskrivna, oro för våra rumpor.

Felix och jag får fundera på allt detta senare. Om det finns tid.