Smygehuk

Sista dagen på vår resa och det gick onekligen trögt. Skåne motarbetade oss på alla sätt möjliga, med regn, dålig skyltning, kedjeavhopp, uppförsbackar och grym motvind. Men även mer trevliga upplevelser som fikan på Café Brevé, utsikten från Romeleåsen och första skymten av havet vid Beddinge strand!

Eftermiddagen bjöd dessutom på solsken och vid halvsju-tiden, efter 103km, nådde vi Smygehuk där vi fick ett varmt mottagande av Felix föräldrar, farmor och syster med man och fem månaders Selma, samt ett äldre par som stannat kvar för att vänta på oss för skojs skull! Efter champagne och pizzabullar fick vi skjuts hem till Lund, och först i bilen kände vi hur trötta vi faktiskt är!

En kollega sa för drygt en månad sedan, när jag påbörjade denna blogg, att "skriva kan hon, men kan hon cykla?!"

Jadu Martin, det kunde hon!

200 mil

Cykelturen fortsatte större delen av dagen längs Riksettan, en mycket trevlig upplevelse genom ett plant Småland (vem hävdar att det är Skåne som är platt?). Värnamo-Ljungby-Markaryd. Vi skymtade Sydvästlänken och kontrollerade återställningen, som ser bra ut! Vi gjorde en "Håkan" och köpte lunch på Willys salladsbar trots att vi hade en burk ravioli i cykelväskan. Vi rullade förbi etableringen i Berghem och kollade till den vi har i Timsfors. Vem påstår att jag har svårt att slita mig från jobbet?

6 säkra tecken på att resan snart når sitt mål:

I Markaryd stod de lila pågatågen och väntade vid perrongen. Inte krösatåg.

Vi har cyklat klart genom Småland, Sveriges tredje största landskap, och är numera i Skåne (landskapsblomma: prästkrage, landskapsdjur: kronhjort), Sveriges sydligaste landskap.

GoogleMaps menar på att det är ca 100km kvar bara.

Vi börjar känna igen oss och veta var vägar leder och rastplatser finns.

Musklerna börjar komma ikapp och >10mil är inte lika jobbigt att cykla längre - lagom till att cykelsemestern är slut! 

Kavli mjukosttub, nr 5 i raden, börjar ta slut.

GoogleMaps tog oss dessutom med ut på timmervägar och jaktstigar idag. Men vi kom rätt bannemig. 144km cyklade och tältet åkte upp strax innan Sösdala.

Uppförsbacke

Igår var det uppförsbacke hela vägen till Mullsjö och vi stannade på en plushöjd av ca 330m efter 74km. Förvånansvärt nog var det uppförsbacke även idag, både till Jönköping och ut från Jönköping och trots att Jönköping ligger på typ +100möh, så hur kan det komma sig? Dessutom var det en mycket varm dag idag och svetten lackade, så det blev både en och två glassar och bad i Vättern. 

Efter Barkeryd kom vi äntligen (det betyder att Skåne närmar sig!) in i Småland (landskapsblomma: linnea, landskapsdjur: utter), landskapet som har nästan allt - som vi ju har kommit fram till under resans gång! Myggen, skogen, åkern, vattnet, vägen, hembygdsgården. Varför åka längre? Dagens cykling avslutades i Värnamo efter 116km. Hemlängtan börjar bli stor nu!

Grillning

I natt sov vi inte mycket, då Felix börjar bli lite förkyld. I Skövde köpte vi nytt stöd på Biltema till Felix cykel, då det gick av för ett par dagar sedan. Vi trampade därefter vidare mot 26:an för att ta oss till Tidaholm, men i sista sekunden hade man satt upp en skylt med förbud för cyklister. Skit med. Vi kollade Google Maps och var naiva nog, från gårdagens goda upplevelse av väg 200, att lita på vägvalet. Skövdes militära övningsområde har utforskats idag, skjutbana 1,2 och 3, eldexercisbana och handgranatsbana. Och det värsta av allt - nyhyvlade grusvägar! Vi sladdade rundor åt höger och vänster och svor som borstbindare. När vi äntligen tog oss ur övningsområdet hamnade vi på små skogsvägar hela vägen till Tidaholm, något försenade till att möte Adam på torget.

Efter lunch (jag var vid något dåligt humör före pga lågt blodsocker och alla grusvägar) ledde Adam vägen mot sommarstället i Mullsjö. Adam kom med 170 färre mil i benen, i fräscha cykelkläder och på mountainbike, med överskottsenergi som sprutade ur öronen  och lurade ut oss på övervuxna skogsstigar. Väl framme fick vi champagne, bastubad (var veckor sedan vi var så här rena!), grillat med rödvin och bärpaj med vaniljvisp my favourite! Väl värt mödan så att säga och en mycket trevlig kväll!

Konsensus

Vi fortsatte vår cykling längs 26:an till Kristinehamn och därefter vidare söder ut mot Gullspång, vad som visade sig vara det trafikmässigt värsta partiet hitintills. På en skala visades ingen till mycket liten hänsyn från övriga trafikanter och vi ville bara komma av vägen. Så vi valde att, mot bättre vetande och vår överrenskommelse om att genvägar inte är att föredra, köra av mot Hova istället och följa väg 200. Vi kommer nu in i Västergötland (landskapsblomma: ljung, landskapsdjur: trana) och i Hova har man tex ett stort intresse för riddare. 

Vi följde väg 200 vidare till Töreboda där vi även korsade Göta kanal. Idag hade vi svårast hitintills att finna en tältplats och det dröjde till just innan Väring innan vi hittade en lämplig plats att slå upp tältet på, då det är jordbruksmark och mer befolkat i den här delen av landet. Idag körde vi 138km; imorgon är siktet inställt på grillning hos Adam i Mullsjö! Vi är motiverade!

Dag 14

Vi vaknade hyfsat mörbultade och fortsatte beslutsamt söderut och in i Värmland efter en sista kaffe i Dalarna, i Tyfors. Värmlands landskapsblomma är skogsstjärna och landskapsdjuret är varg. Nu flyter verkligen alla dagarna ihop, vi gör inget annat än cyklar, äter och sover. Det enda som skiljer dem åt är min fläta; en fläta eller två, åt vänster sida, åt höger eller rakt bakåt, inbakad, fiskben eller gårdagens...

I sjön Näsremmen, på andra sidan det gamla smalspåret, hoppade Felix i plurret för att svalka sig, för det har varit en varm dag idag! Efter Lesjöfors fann vi sedan en rastplats vid sjön Långban. Poppis ställe. Felix fixade Felix pulvermos och Felix köttbullar i gräddsås på stormköket - vi borde bli sponsrade eller nåt! Efter lunchen trampade vi vidare till Filipstad, det har känts lite segt idag, och därefter till Storfors. Där fick det räcka, efter 103km checkade vi in på campingen pga stora tunga moln på himlen. Det kom en störtskur, totalt max en timme och nu är det hyfsat fint väder igen, men vi är glada över att vara torra för en gångs skull. Plus vi var i desperat behov av en dusch!

Knäppaste idag måste ha varit den lilla rovfågeln som blev skrämd av vårt ivriga trampande och tappade sitt jaktbyte just framför min cykel. Jag vet inte vem av oss som blev mest skrämd egentligen; det är ju inte var dag det regnar näbbmöss!

Skilda vägar

Men efter 1380km var det kanske oundvikligt... E45 gick åt sitt håll och vi färdas vidare längs väg 26 och även fortsättningsvis Inlandsvägen. Efter nästan 140mil väl inspekterad höger vägren, kan vi berätta ett och annat om E45. Trafikverket utför tex arbeten med ny stödremsa längs valda delar, efter att ha lagt ny topp. De enda som är äckligare än lastbilschaffisar som slänger petflaskor med gult innehåll längs vägen är småbarnsföräldrar som inte lyckas ta med i planerna att bebisar bajsar. Och det är rätt många fåglar som dött längs vägen, och en och annan räv.

Väg 26 ner till Vansbro är jättevacker med sol, tallar och Vanån som följer vägen. Trafiken var mindre också. Idag har vi lagt 140km bakom oss och med det Orsa, Mora och Vansbro. Det kändes lite som att återuppleva Tjejklassikern 2011 fast i rekordfart, och om två dar eller så når vi Vättern! Solnedgången över Dalarna gick inte av för hackor den heller och i skymningen slog vi upp tältet på det hitintills hårdaste stället.

Berg och dal

Vi cyklade från Överhogdal i Härjedalen (landskapsblomma: mosippa, landskapsdjur: brunbjörn) vidare till Ytterhogdal i Hälsingland (landskapsblomma: lin, landskapsdjur: lodjur) och därefter till Älvros och var med det tillbaka i Härjedalen. Här blev vi visade en "short cut" till E45 för att undvika Sveg. Det skulle vara en grusväg mot Målga och ganska så plan och bra att cykla. Det finns enligt mig två kategorier av grusväg, 1)släta och cykelvänliga 2)steniga, håliga och allmänt jävliga. Den här grusvägen tillhörde den senare kategorin och vi svor och slet i 20km innan vi tacksamma kom ut på asfalten igen.

Efter lite trampande har vi mot kvällningen nått Dalarna (landskapsblomma: blåklocka/ängsklocka, landskapsdjur: berguv) och har slagit upp tältet nära Emådalen. Det tog lite tid att finna en lämplig tältplats, här är ödemark mellan typ campingen i Tandsjöborg och Orsa. Vi cyklade därför 138 km idag. Det betyder även ingen kvällsmat och ingen frukost pga. dålig planering. Men vi överlever högst troligen hungerskänslorna till Orsa imorgon bitti.

Mer regn

Efter en stor frukost klädde vi på oss våra regnställ, inköpta i Dorotea, och trotsade Östersunds regn och rusk. Det var trots det blöta en mycket fin cykling över bron till Frösö och vidare ner till Hackås, längs med Storsjön. Men inga odjur så långt ögat kunde nå..

I Svenstavik stannade vi till framåt tretiden och åt fisksoppa på caféet. När vi sedan fortsatte var det mörkt vid horisonten, men solen sken fortfarande, och så fort regndropparna började falla såg vi en dubbel regnbåge på himlen. Vi cyklade på och körde förbi Åsarna och Rätan i ilfart, förbi Mullberget med sin vindkraftspark. Totalt blev det 118km idag innan vi fann en stuga i Överhogdal att hänga upp alla blöta kläder i. Nu är vi trötta på regnet och hoppas på sol som lovats från och med imorgon!

100 mil

Och det firades med en braklunch utanför ica i Häggenås med ett paket nudlar, fem persikor, cookies och varsin kall coca cola! Men på vägen hit bjöd E45 på sin kanske vackraste vägren, med smörblomma, blåklocka, prästkrage, gul sötväppling, mjölkört, rödfibbla, renfana, rödklöver och mycket mycket mer!

Idag har vi tagit det lite lugnare och nöjde oss med 84km ner till Östersund. Vi har passerat ett otal loppisar, Sveriges stora sommarnöje, och vädret har varit varierande ta på/ta av jackan. Indalsälven får bjuda på dagens vy, med en molnig himmel över spegelblankt vatten.

Mer mygg

Det ligger tjock tung grå dimma över Meselefors vilket betyder regn. Vi försökte vänta ut det och stannade i vår lilla stuga (väl utforskad och alla informationslappar inspekterade) till kl 11, det verkade ha lättat lite då men mer troligt är att molnen positionerat sig just så att det kunde ösregna hela vägen till Dorotea. Kalla och genomblöta sökte vi skydd på konditoriet!

Idag är en spännande dag! Vi bytar landskap inte bara en utan två gånger! Det mesta som hänt tidigare var i förrgår när vi cyklade ut ur Norrbottens län och in i Västerbottens. 

Först blev det ett gästspel i Ångermanland (landskapsblomma: styvmorsviol, landskapsdjur: bäver). 

När vi närmade oss Strömsund kom vi in i Jämtland (landskapsblomma: brunkulla, landskapsdjur: älg). Jämtland utgör ca 8,2% av Sveriges yta och är med det det näst största landskapet.

Vi kom 122km idag då vi fick leta länge efter en tältplats, och när vi väl fann en som såg lämplig ut var där mygg som aldrig förr, nedförsbacke och sten under liggunderlagen. Man kan ju störa sig ofantligt på en ensam myggas surrande; vi somnade till ljudet motsvarande en hel bisvärm - fast från mygg!

Krämpor

Vi vaknade något mörbultade med värkande lårmuskler. Skor och kläder är fortfarande blöta från gårdagen men som tur är har vi gympaskor med oss, som just torkat efter fjällvandringen för en vecka sedan. De luktar dock därefter.

Det har varit mulet hela dagen och småregnat till och från. Jag har fortfarande ont i höger knä från igår, jag trodde i min iver att hästlinimentet skulle råda bot på det över natten. Så vart inte fallet. Löparknäet jag fick inför Göteborgsvarvet har alltså ersatts av ett, vad jag kallar och oberoende av medicinskt korrekta och redan fastslagna termer, cykelknä. Det påverkar oss negativt då jag får hålla lägre växlar och cyklingen tar såklart längre tid. Vi lunchade i en busskur där Felix uträttade storverk på stormköket och hela kostcirkeln uppfylldes: nudlar och till det mjukost med salamismak, en halv påse chips och ett äpple. I Vilhelmina delade vi en pizza med ren, skogskantareller och WB-ost, tänka sig att jag åt en så annorlunda pizza! 

Vi stannade efter 94km på en camping vid Ångermansälven, men Innan vi kom fram fick vi se två renar up close; jag tänker att de ville stångas men Felix tror inte det.

Dag 7

Dagen började fantastiskt bra! Bara ca 10km från vår tältplats, som var förvånansvärt mjuk trots all sten, fanns hembygdsgården i Slagnäs där vi firade den sjunde cykeldagens morgon med kaffe och våffla med sylt och grädde!

Därefter började nedförsbackarna. OMG. Det står ju en liten försiktig varningsskylt innan de brantaste, som varnar för 6% lutning. 6% är väl ingenting? Jag vart skitskraj! När cykeln kommer upp i 45 knyck och accelerationen inte verkar plana ut, då är jag inte kaxig! Felix har rekordet på 55 km/h under denna resa, själv ligger jag på bromsen! I uppförsbackarna är jag istället snabbast, och drar om Felix varje gång. Vi kompletterar varandra helt enkelt.

Efter Sorsele började det att ösregna. Iklädda stora rödrosa ponchos trotsade vi väder och vind och nådde Storuman efter 114km. Vi har tagit in på hotell, igen, och delat den största Ploppen Coop hade att erbjuda.

Totalt över dessa 7 dagar har vi cyklat 744km, så jag tror att vi följer tidplanen än så länge!

Missbruk

Vi somnade till en vacker solnedgång över sjön och ljudet från bjällran på en ren som spatserade rundor i närheten av tältet.

Hyfsat utvilade fortsatte vi söderut och pausade först i Moskosel, på campingen, där det erbjöds nyrökt röding och ett dopp i sjön. Backarna var nästan uteslutande av uppåtkaraktär idag och vi motiverade oss med en påse bilar, en hel munfull vid varje krön. Vid sextiden rullade vi in i Arvidsjaur och strax därefter ut igen. Inhandlat var en 200g Marabou chokladkaka.

Om vår plan var en hälsosam och hurtig sommarsemester så låt gå nu, när vi cyklar 10 mil om dagen, men vad händer när vi slutar cykla och inte lägger av med det här glass/fika/godismissbruket!?

Malin-Felix 3-0. Det är ingen liga jag är nöjd över att leda; det är ramlingar med cykeln, sådär ograciöst från stillastående när man glömmer spänna loss vänsterfoten från pedalen. Igen.

På kvällen hade vi problem att hitta tältplats och när vi äntligen fann en, efter 119 km, var där bara sten i backen. Inatt har vi sovit i nedförsbacke med tältet knutet i två små granar. Men det gick bra det med.

Nakendopp

Dagen började bra med nära 2 lättcyklade mil längs Lule älv, men efter att vi korsat älven möttes vi av en mördande uppförsbacke. Kraftverken haglar tätt, vi har passerat fyra stycken idag. Framåt ettiden nådde vi Jokkmokk och lunchade på en gräsplätt utanför Coop. Lördagsnöje här är att köra fram och tillbaka längs den korta (enda) gatan med glidarbilen. Måttligt imponerade cyklade vi vidare söderut längs Inlandsvägen.

Söder om Jokkmokk passerade vi norra polcirkeln. Fyra korsningar med inlandsbanan senare lovade GPSen boendemöjligheter som Kåbdalis inte kunde hålla, då vi hamnade på en övergiven skidresort utan möjligheter att slå upp tältet. Lite besvikna vände vi åter cyklarna mot söder och fortsatte ca 2 mil till vi fann en lämplig tältplats, vackert i solnedgången just invid en sjö som heter Biellojávrre. Efter ett kvickt men uppfriskande dopp har vi retirerat in i tältet för välbehövlig vila. Idag cyklade vi 124 km.

Bulldozer

Imorse när vi vaknade i tältet, på den hårda backen i Lappesuando, kändes det som att vara överkörd av en. Inte nog med det, morgonkaffe serverades inte! Vi gav oss därför av över Kalix älv, som bjöd på ett dopp igårkväll, och söderut mot Gällivare. På vägen fann vi ett fik som erbjöd både kaffe och en fralla.

Vinden har fortsatt att motarbeta oss även idag, vi har uppenbarligen kalkylerat fel. Men Lappland tar fram det allra bästa i oss, för när motvinden ligger på så vi måste trampa i nedförsbackarna - är det trots allt bättre än motvind i uppförsbackarna, och när det är motvind i uppförsbackarna - då blåser iaf de flesta bromsarna bort. Och solbrännan från knäna upp till randen av cykelbyxorna, nykokt-kräfta-röd till färgen och som svider rätt ordentligt, tyder på att vi har haft tur med vädret hitintills! 

Idag har vi cyklat 107 km och tagit in på hotellet i Porjus, vi tyckte vi var värda det. Det är fortfarande mycket skog, små smala granar och lite löv, men här luktar mer våtmark. Vi har blivit omcyklade av en tysk tokgubbe på väg till Berlin, och mött en galen schweizare som cyklat hemifrån för sex veckor sedan på väg till Nordkap. Om motivationen fanns kvar skulle han cykla hem sen.

Motvind

Felix har dukat fram frukost, det blir snabbkaffe och knäcke med mjukost, och stugans alla kuddar staplade på två stolar för att göra sittstunden så behaglig som möjligt. Vi tog det lugnt och kom iväg lite innan kl 12 och cyklade över Torne älv och in i Vittangi kl 15. Konstant motvind och uppförsbacke tär på kroppen. Så vi blev tvugna att dela en pizza!

Det är mer gran och tall här och träden är minst tre meter högre än de var ovanför Karesuando. Barren luktar gott och i vägrenen längs E10 blommar klöver.

Idag har vi cyklat 89 km och redan smälter dagarna ihop och det enda vi är helt säkra på är att lappland är långt..

Bromsar och mygg

Myggbitna från gårdagen (jag hävdar dock att myggsituationen inte är mycket värre än i Småländska skogarna) cyklade vi vidare söderut från Karesuvanto kl 12 finsk tid och började strax därpå jagas av hästflugor och bromsar stora som höns. De vägrade ge upp utan höll oss sällskap i 6 mil till Nedre Soppero, där vi i panik kastade oss in i en stuga för att slippa flygen. Vår värd undrade om vi kände det par som gjort samma cykeltur två veckor tidigare, för de var också från skåne. Andra gången frågan kom upp blev vi något konfunderade, men en googlesökning gav oss svaret: 50 invånare i Soppero.

Lappland är landskapet vi befinner oss i, norrbottens län (landskapsdjur: fjällräv, landskapsblomma: fjällsippa). Vi har inte sett till räven men däremot en hel del renar (7st) varav den ena på verandan till ett hus (obs. inte uppstoppad). Lappland är ungefär 1/4 av Sveriges yta. Idag har vi dessutom badat i Lainio älv, vilket inte var särskillt kallt alls, ätit två glassar var och delat 1,5 liter coca cola på under en kvart.

Midnattssol

Men det var inte planerat.

Vi gick upp i god tid för att cykla bort till båten MS Malla som tog oss från Kilpisjärvi över vattnet med samma namn, och vandrade de sista 3km till treriksröset. 

Därefter började 11km helvete. Vi släpade cyklarna uppför berg, nedför berg, genom älvar och vattenfall, genom skog, över träsk, genom steniga raviner. Vi tog båten kl 10 finsk tid och var ute på andra sidan kl 18, helt slut efter det fruktansvärda träningspasset som hade tagit ännu längre tid om det inte var för två finskor som var ute på vandring, som hjälpte oss över de värsta partierna! Och vackert var det!

Tacksamma för att prövningen äntligen var över insåg vi att det var 103 km kvar till hotellet vi förbokat i Karesuvanto. Som ni förstår tänkte vi inte att de 11 första km skulle ta riktigt så lång tid som de gjorde. Men Felix drev på och vi cyklade i ett streck och nådde Karesuvanto strax innan kl 2 på natten. En liten tröst var midnattssolen, som erbjöd lyse och värme längs E8, samt de starka motivationsfaktorerna 1) dusch 2) säng.

Saker som pajade på cyklarna under fjällvandringen; tre reflexer, växelskydd och ett handtag, krökt växelväljare och Felix kedja rätades med tång och gaffel. Rätt överkomligt ändå med tanke på den svåra prövningen.

16 timmar senare

Väckarklockan ringde 04.20 imorse. Vi knölade oss på nåt vis ner till Lund C med cyklar, packning och pappkartonger och hade slagit in cyklarna i två anskrämligt fula paket lagom till att flyget lyfte från Kastrup 08.45. Mellanlandning i Stockholm och byte av flyg. Två vandrare som checkade in sina ryggsäckar men själva inte behagade dyka upp till flyget resulterade i 20 min försening och vår goda tidsmariginal var plötsligt obefintlig. Väl i Kiruna hävdade vår norrländska taxichaufför att det var luuugnt, och jag antar att man får ge honom rätt, han svängde (sladdade nästa gång jag berättar historien) in på busstationen 2 min innan avfärd så visst var marginalerna på vår sida! 

Note to self, Felix är redan varse: jag är kanske inte den mest stresståliga i alla situationer..

Resan fortsatte med tre timmar på en varm buss utan syre, 27 grader i Kiruna tillhör visst inte vardagen. Taxi från Karesuando bensinmack med Elli-Marija vid ratten, och framme i Kilpisjärvi 20.20 svensk tid. Nu är vi nöjda med att få slappa lite i denna fantastiska idyll, med vatten, fjäll och små söta björkar. Imorgon börjar det riktiga äventyret!

Grupptryck

Vi höll emot länge och tänkte att alla andra överdrev, att det löser sig och troligen händer ingenting oförutsett under resan som vi inte klarar av att hantera. Idag föll vi dock för grupptrycket och har investerat i nya däck, slangar, pump, väl vadderade cykelbyxor och en stor tub hydrokortisonsalva. Känslan är inte av den tillfredsställande sorten; vår övertygelse om att vår första planering (av typen obefintlig) skulle vara fullt tillräcklig. Istället har vi låtit oss påverkas.

Men vi inser också att det kan finnas poänger i de argument som framförts under de senaste veckorna och att vi möjligen inte funderat igenom konsekvenserna av rädsla för att överplanera vår spontana sommarsemester. Och kanske är det just dessa finjusteringar som behövs för att ge resan det där lilla extra rullet, och minimera risken för att bli stående med punktering och brinnande skavsår i gumpen i mitten av Nowhere.
Jag ser att det även kan vara en billig livförsäkring för Felix och min relation.

I lite samma anda skall vi nu strax bege oss till Södra Sandby för att genomgå Kristinas intensivkurs i Stormköksgourmet. Hon har redan skrapat lite på ytan och gläntat på dörren till de oanade möjligheter ett stormkök kan erbjuda, och nu snackar vi mer avancerad matlagning än att värma en burk konserver över en öppen låga. Vi pratar om grytor som passar till det rödvin man valt att ta med sig på fjällvandringen till Kebnekaise. Med detta sagt så känner vi viss rädsla för att inte kunna leverera och leva upp till denna höga standard, men skall försöka hålla ett öppet sinne under dagens genomgång. Och Kristina har varit med förr; vi är lovade kaffe och kaka så vi är fogliga!

 

Det är tur att semestern har börjat för Felix och att hans favoritintresse kan appliceras på våra snart fulländade cyklar, för nu finns det en hel del som skall krängas av och på och pumpas och spännas och smörjas och fixas. Nästa steg får nog bli en packlista.

Countdown

Det börjar närmar sig avresa.
Knappa två veckor kvar i soffträsket hemma i lägenheten och sedan byter vi det mot träningsvärk, myggbett, kalla tältnätter och blöta kläder. Det känns ändå rätt härligt på nåt sätt! Kanske dags att börja fundera på att köpa ett tält.
 
I söndags bjöd vi in till spontangrillning och inte minst bjöd vi på oss själva. Förundrades över hur många skämt och beskrivningar våra vänner kunde ha om vår kommande resa, bravader och utmaningar ;-) får de rätt i hälften av vad de tror så vill jag knappt vara med om detta äventyr!
 
Platser på vägen vi bör besöka om vi cyklar förbi, alternativt får vi tänja lite på resrutten kanske?

• Köping för att grilla egenfångad fisk hos Marianne och hennes far; det är lite av en sommartradition!
• Sunne efter inbjudan från Mats; vore omväxlande att byta tältet mot en natt i kåtan?
• Jönköping för att hänga med Adam en kväll; för efter 10 timmar på jobbet och 4 timmar på fritiden, 4 dagar i veckan i 16 månader, så kanske man börjar sakna honom?

Vi får nog ta en kik på hur Sverige ser ut snart. Med mitt lokalsinne och utpräglade geografiska finkänsla skall vi vara glada om det öht är söderut vi cyklar.

Förberedelser

Idag är det mindre än tre veckor kvar till avresa mot Treriksröset och samtliga transfers är bokade, så det är för sent för oss att backa ur nu! Felix har dessutom pimpat våra cyklar, det är Gps-hållare, kompasser och fler lampor än vad man möjligen kan tänkas behöva, och det kanske viktigaste; pakethållare och cykelväskor. Så våra tidigare rätt nakna cyklar är numera ordentligt utsmyckade.

Flygbiljetten ligger och väntar i mailboxen. Den 7 juli flyger vi till Kiruna och tar oss därifrån till Kilpisjärvi. Det blir en del taxi, för visst går det en del bussar men bara en om dagen och man verkar inte ha sett några möjliga, positiva synergieffekter av att synka de olika förbindelserna. Men vår plan är att vi kör en LPP på detta; Löses På Plats. Det känns som att LPP troligen kommer löpa lite som en röd tråd genom hela vår resa, men det återstår att se!

I förr-förra veckan genomförde vi vår första träningsrunda inför vårt stora äventyr. Det blev två mil på skånska slätten i gassande kvällssol, behagligt tempo, svag medvind och fantastiska vyer, och vi tänkte att det där var väl inte så fasligt jobbigt... Jag fick dessutom ta ett extra varv kring huset bara för att RunKeeper skulle slå över till just två mil, det kändes viktigt just då. Ja, och nu skall vi bara göra om det en 110 gånger ungefär, och risken är att någon av dessa gånger inte erbjuder sådana optimala förutsättningar. Men vi har faktiskt tänkt igenom vår resa väl-

Det finns, som jag kan se det, flera goda anledningar till att välja att cykla från norr till söder, varav de viktigaste troligen är de geografiska förutsättningarna. Att inte träna före, har även det sina klara fördelar. Beträffande vilken vägvi skall ta så har Felix monterat en kombinerad ringklocka/kompass på min cykel, så jag är inte så orolig.

• Treriksröset: +489 möh, Smygehuk: +0 möh dvs. det är nedförsbacke.
• Ju mer vi cyklar, desto närmare hem kommer vi, vilket såklart är motiverande.
• Träning finns det gott om rum för när man cyklar >200 mil, och man vill ju inte riskera att slita ut sig före skarpt läge.
• Kompassnålen mot S.

Nu när det närmar sig har dock frön till möjlig oro till viss del börjat gro hos oss, främst baserad på vår dagsfärska okunskap (denna är erfarenhetsbaserad och kommer såklart att bättras på längs vägen). I förra veckan kom min kollega Leif med en par kanske fundamentala, funktionsmässiga påståenden som fick mig att börja fundera på saker som jag aldrig funderat på tidigare. Däcken på cykeln exempelvis, håller de för 200 mil och hur stort är egentligen slitaget? Sedan har vi den alltid lika aktuella frågan om myggen i norrland. Hur mycket packning kan man ta med sig (eller enligt mig: hur mycket vill man släpa runt på?) och räcker det inte med granbarr och vatten som föda säger ni? Sedan är det andras uttryckta, och många gånger mycket väl beskrivna, oro för våra rumpor.

Felix och jag får fundera på allt detta senare. Om det finns tid.