Midnattssol

Men det var inte planerat.

Vi gick upp i god tid för att cykla bort till båten MS Malla som tog oss från Kilpisjärvi över vattnet med samma namn, och vandrade de sista 3km till treriksröset. 

Därefter började 11km helvete. Vi släpade cyklarna uppför berg, nedför berg, genom älvar och vattenfall, genom skog, över träsk, genom steniga raviner. Vi tog båten kl 10 finsk tid och var ute på andra sidan kl 18, helt slut efter det fruktansvärda träningspasset som hade tagit ännu längre tid om det inte var för två finskor som var ute på vandring, som hjälpte oss över de värsta partierna! Och vackert var det!

Tacksamma för att prövningen äntligen var över insåg vi att det var 103 km kvar till hotellet vi förbokat i Karesuvanto. Som ni förstår tänkte vi inte att de 11 första km skulle ta riktigt så lång tid som de gjorde. Men Felix drev på och vi cyklade i ett streck och nådde Karesuvanto strax innan kl 2 på natten. En liten tröst var midnattssolen, som erbjöd lyse och värme längs E8, samt de starka motivationsfaktorerna 1) dusch 2) säng.

Saker som pajade på cyklarna under fjällvandringen; tre reflexer, växelskydd och ett handtag, krökt växelväljare och Felix kedja rätades med tång och gaffel. Rätt överkomligt ändå med tanke på den svåra prövningen.